Självporträtt 2002.

Självporträtt 1974.

Av Claes Jurander på Optimal press Nilsson 2002 Övriga förlag Nilsson 1974 Brända Madeleinekakor 1989 Luciafesten 1989 Hackspetten och andra uppsatser om olika konster 1990 Resan till Genesis 1995 En ledig man (ill.; med Jonas Bergergård) 2000 Med känsla och kunskap (ill.) 2000 Om animation (med Adam Marko-Nord, Filmkonst 2002)

Claes Jurander är född 1948 och bosatt i Stockholm. Han är konstnär och var professor i måleri vid Konstfack 1992-97. Bildromanen "Nilsson" har med åren uppnått både kult- och klassikerstatus med sin kärva skildring av en nattvakts liv och tankar. Jurander var långt före sin tid när boken först utgavs 1974 och nu är den återutgiven på Optimal Press. I Göran Ribes efterord ges en intressant historisk bakgrund. Nedan följer ett utdrag: Claes Jurander är född 1948, var alltså ganska ung vid den här tiden och tillhörde den första generation som vuxit upp med serietidningar. Samtidigt var han utbildad konstnär. Han har själv gärna talat om sin beundran för "Fantomen"-tecknaren Wilson McCoy, och det är tydligt att bildberättandet faller sig naturligt för honom. Men det märks lika mycket att han kom till bildberättelsen med gallerikonstnärens bagage. Det yttrar sig inte minst i att tiden spelar en så underordnad roll i "Nilsson". Rummet är minst lika viktigt, och på sätt och vis kan man vandra genom scenerna i boken som en galleribesökare på en utställning. Detta är i själva verket den formmässiga förutsättningen för det innehåll Jurander vill förmedla. Han placerar oss i en människas tankevärld, och dessutom en människa som har att kämpa mot ett själsdödande liv. Den handling som finns är oundvikligen en upprepningens eller minnets handling. Berättelsen är en karta snarare än en historia. Det samhällskritiska underklassperspektivet i "Nilsson" är naturligtvis typiskt för 70-talet. Men de politiska implikationerna är underförstÂdda. Jurander lösgör sig från det tidsbundna genom att i stället ge en levande skildring av en individ och ett samhälle. Både i sitt innehåll och i sin form föregriper "Nilsson" en utveckling som skulle äga rum inom seriekonsten under de följande tjugo-trettio åren. 1974 fanns även internationellt sett bara ansatser till vardagsrealism i serier, detta främst hos vissa kvinnliga amerikanska undergroundtecknare, även om genren fick lite mer stadga 1976, när Harvey Pekar började dokumentera sin verklighet i den årliga tidningen American Splendor. Först på 80-talet kom en bredare flora av realistiska serier av olika slag i USA och Europa. Den som etablerade realismen som seriegenre i Sverige var Gunnar Krantz med album som "Falska liv" (1987) och "Superangst" (1993). Runt 1990 kom också en boom för självbiografiska serier i USA och Kanada, och detta sammantaget ledde till att en rad svenska tecknare under 90-talet kom att använda serier för självbiografiska historier. För vissa av dem fanns även "Nilsson" med som en inspirationskälla från en tidigare epok. Mer och mer har boken med åren kommit att framstå som en milstolpe. "Nilsson" var på flera sätt före sin tid, en fusion av det dramatiska, åskådliga seriemediet, den analytiska, meditativa romanen och den orörliga, inträngande bildkonsten.